Sverige är ett av många länder som utvecklar komplexa, samverkansbaserade förvaltningsstrukturer med ett brett spektrum av offentliga och privata aktörer. Dessa kallas av många statsvetare för governancenätverk.

Varför sker detta? Vilka är de externa omständigheterna som leder fram till behovet? Vilka är de interna drivkrafterna i termer av mål och strävanden och vilka fördelar önskar man uppnå? Vilka är nätverkens utmaningar och problem? Vad kan man göra i termer av styrnings- och förbättringsåtgärder för att lösa dessa problem och leverera de fördelar som eftersträvas?

Uppsatsen jämför teoribildningen kring governancenätverken med empirin i form av en fallstudie av den svenska järnvägssektorn med fokus på de krafter som ligger bakom nätverkens uppkomst, dess typiska utmaningar och problem men även möjliga förbättrings- och styrningsåtgärder.

Den finner stora likheter mellan teori och verklighet men empirin ger också en konkretisering och detaljering av de teoretiska koncepten. Genom syntes av teori och empiri skapas ett sammanhållet och verklighetsnära ramverk kring drivkrafter, problem och styrning.